Vårutflykt till Hallands Väderö
Söndagen den 31 maj 2009

I strålande solsken tog vi båten över från Torekov till Hallands Väderö för att under några timmar njuta av ön. Guide för dagen var Johan Krook, som tidigare bland annat inventerat ön åt Skånes flora. John Henrysson från Torekovs församling anslöt och berättade för oss om öns historia.

Det som gör ön så speciell är att den på sin relativt lilla yta rymmer så många olika naturtyper. Klippor, klapperstensfält och strandängar samsas med bokskog, ekskog, betesmarker, hamlade träd och kärr. Ön är i förhållande till sin storlek en av landets artrikaste platser med många rödlistade arter, speciellt bland lavar och insekter. Till största delen består ön av näringsfattig gnejs. I den norra delen finns dock stråk av amfibolit och diabas och här trivs en del mer näringskrävande växter.

Spännande historia
Det finns spår av människor på ön sedan tidig stenålder. Man har gjort många fynd av flinta från stenåldern och även av gravar och keramik från brons- och järnåldern. Från medeltiden finns rester av sk tomtningar längs stränderna, vilket vi fick se exempel på. Tomtningarna var små stenstugor som man tror användes som tillfälliga bostäder vid jakt och fiske. Det finns även en teori om att de skulle ha använts vid jakt av grågäss.

Båten
Vi steg i land på Hallands Väderö i ett strålande väder.

Samling
Nästan 30 personer följde med på utflykten.

Tulkört
Tulkört Vincetoxicum hirundinaria.

Bolmört
Bolmört Hyoscyamus niger.

Utsikt mot fyren
Utsikt mot fyren.

Våra guider
Våra kunniga guider, Johan Krook och John Henrysson.

 

Text och bilder: Jennie Thronée och Bruno Toftgård

Kring tomtningarna kan man också hitta små gropar med lera i botten. Lera förekommer inte naturligt på ön utan har fraktats dit just för användning i de sk sillagroparna. Här las sill för rötning för utvinning av sillolja som användes som bränsle i oljelampor.

Periodvis har betestrycket på ön varit hårt. På senare tid har dock problemen varit de omvända, med begynnande igenväxning av ön. De senaste åren har dock en del större röjningsinsatser gjorts och det finns också betesdjur, kor såväl som hästar och får betar på ön.

Arter
På vår vandring på ön hann vi med att se ett antal kärlväxter. En del ganska vanliga växter, men även en del som var nya för många. Förhoppningar fanns i gruppen om att få se läderbagge, som finns i de riktigt gamla träden på ön. Det närmaste vi kom var baggens spillning samt ett bakben som hittades i mulmen i ett av de gamla träden, och som troligtvis kom från en läderbagge!

Bland de växter vi såg fanns:
Borsttåtel, sandstarr, backglim, grässtjärnblomma, vårbrodd, tulkört, bolmört, glansnäva, rödblära, rödspergel, hjärtstilla, gåsört, veketåg, stagg, ängsull, blåsstarr, buskstjärnblomma, stinksyska, snärjmåra, lundstjärnblomma, vattenblink, ältranunkel, skärmstarr, benved, sommarvicker, jordklöver, blåsuga, bergkorsört och svärdslilja.

Hjärtstilla
Hjärtstilla Leonurus cardiaca.

Vattenblink
Vattenblink Hottonia palustris.

Gammal ask
En riktigt gammal ask.

Blåsuga
Blåsuga Ajuga pyramidalis.

Svärdsliljor
Svärdsliljor Iris pseudacorus blommade i mängder i Oadammen.

Oadammen
Vy över Oadammen.