Tätortsbotanik i Hyltebruk 16 juni 2009

Under en molnig tisdagseftermiddag samlades elva botanikintresserade personer vid Konsums parkeringsplats i Hyltebruk. Hela gänget gick en ca två timmar lång promenad, via Floras kulle mot Elias Fries skola till järnvägsstationen. Redan efter några hundra meter fick vi syn på ett jättefint bestånd av hårginst. Arten är väldigt sällsynt i Hyltebruk och trivs på resterna av gamla hedar. Vidare på väg mot Floras kulle fick vi studera jämföra några vanliga grässläkten (gröe, svingel, ven). Vid utkanten av en frodig bokskog kunde vi njuta av några praktfulla tuvor av skärmstarr. Arten är mycket sällsynt i Hylte kommun och trivs oftast i mullrika bokskogar med sipprande vatten.

Äntligen uppe vid Floras kulle försökte vi hitta grön nattviol som finns på platsen sedan minst femton år tillbaka. Tyvärr hittade vi bara några få exemplar; rester av ett tidigare utbrett bestånd. Lokalen är delvis klippt med gräsklippare och delvis igenvuxen av olika buskar. Hela området är väldigt påverkat av stormen Gudrun, och överallt ligger nerblåst samlat virke. På väg mot Elias Fries skola tog vi en mindre stig. I kanterna på lite fuktigare ställen observerade vi kärrfibbla som här bildar mindre bestånd. Arten är annars väldigt sällsynt i denna del av Hallands län.

Medan promenaden fortlöp försökte vi förgäves hitta tallört Monotropa hypopitys och björkpyrola Orthilia secunda som brukade finnas här i stora mängder. Men sedan Gudrun finns här i stället för tidigare blandskog, bara mängder av unga aspplantor som bildar „monokultur“ på bägge sidor av stigen. I stället fick vi nöja oss med att studera skillnaden mellan skogskovall och ängskovall, samt ängs-, kärr-, och lundgröe.

Biotopbild
Skärmstarr Carex remota växer i skog på näringsrik mark vid bäckar eller i anslutning till rörligt vatten. Växten åtföljs ofta av andra mindre vanliga arter och anses därför som en viktig indikator för skog med högt naturvärde.

Skärmstarr
Artnamnet remota kommer av latinets removare (avlägsna) och betyder avlägsen, vilket syftar på de spridda axen i axsamlingen.

Harris
Harris växer som kvarstående och förvildad i torra, sandiga vägkanter och vägslänter. Den härstammar från södra och västra Europa.

Harris
Harris Cytisus scoparius.

Hårginst
Hårginst Genista pilosa är väldigt sällsynt i Hyltebruk. Här trivs arten på resterna av gamla ljunghedar alldeles i närheten av Konsum i Hyltebruk. Hårginsten betecknas som missgynnad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005). Hårginsten är Hallands landskapsblomma.

Hårginst
Backe med hårginst.

Darrgräs
Darrgräs Briza media är mycket slåttergynnad och växer främst i friska till fuktiga ängar som tidigare varit slåttermark. Växten är konkurrenssvag och försvinner vid igenväxning och gödsling.

Kärrfibbla
Kärrfibbla Crepis paludosa växer oftast i skugga på fuktig eller våt, näringsrik jord. Hittills endast en känd lokal i Hyltebruk här vid Floras Kulle.

Kärrfibbla
Kärrfibbla Crepis paludosa.

Kärrfibbla
Kärrfibbla Crepis paludosa.



Längst ner vid Elias Fries skola besökte vi en damm som anlades för ca 13 år sedan, då skolan byggdes. I vattnet fick vi syn på en del vanliga växter: mannagräs, igelknopp, gul näckros, rostnate, veksäv m fl. Betydligt ovanligare arter hittade vi i utkanten av dammen. Där växer darrgräs, gökblomster och midsommarblomster sedan några år tillbaka.

Vägen mot järnvägsstationen gick via sjukhuset. I ett närliggande dike kunde vi ”njuta” av jättestora bestånd av skunkkalla. Arten finns där sedan 15 år tillbaka och har nu även spridit sig till Nissans stränder. På en närbelägen ruderatmark växer två praktfulla exemplar av blåeld. Även en oidentifierad korgblommig art som påminner om cikoria finns med.

Framme vid järnvägsstationen hittar vi den ovanliga harmyntan som här bildar några m stora bestånd. I samma område finns även många exemplar av nedtryckta tuvor av knytling. Några exemplar av strandgyllen finns också.
Dagens utflykt avslutades med en riktig höjdpunkt. I trottoarsprickor och bland gatstenar mellan Hylte Bibliotek och Arbetsförmedlingen växer nämligen mängder av vårtotel. Det ettåriga gräset är vanligtvis bundet till kustnära hedar och sanddyner. Det finns också vid några inlandslokaler i Halland, t ex. Lintalund P-plats och Skärshult sjöstrand. Men beståndet vid biblioteket som omfattar några kvadratmeter är ofantligast.

Text och bilder: Semir Maslo


Gökblomster
Gökblomster Lychnis flos-cuculi växer på fuktig eller våt, näringsrik, gärna källpåverkad jord. I inlandet är gökblomster på tillbakagång på grund av igenväxningen.

Midsommarblomster
Midsommarblomster Geranium sylvaticum växer på mullrik, frisk till fuktig jord. Arten är ganska sällsynt i Hyltebruk.

Strandgyllen
Strandgyllen växer vanligen på mer eller mindre fuktig och ofta glesbevuxen mark. I naturlig vegetation växer den vid ständer och åar. Ibland, som här i Hyltebruk, ser man den emellertid också på torr mark, t. ex i vägkanter och banvallar.

Cicoria
Cikoria växer ofta i vägkanter, vilket gjort att den också kallats vägvårda. Arten är sällsynt i Halland och detta är kanske första aktuella fyndet i Hyltebruk.

Cicoria
Cicoria Cichorium itybus.

Blåeld
Blåeld är en gammal, kulturberoende art. Den växer sparsamt på vägkanter, järnvägsområden och grusplaner. Arten är ganska vanlig vid Hallandskust men mycket sällsynt i skogsbygden.

Blåeld
Blåeld Echium vulgare.

Harmynta
Harmynta är en kalk- och kulturgynnad växt som är mycket sällsynt i Halland. Den konkurrenssvaga arten har troligen alltid varit sällsynt och idag är den stark hotad. Beståndet vid Järnvägsstationen i Hyltebruk trivs bra i mer en 10 år.

Harmynta
Harmynta Satureja acinos.

Knytling
Knytling växer på öppen, sandig eller grusig mark. Arten har ökat i utbredning under 1900-talet. Spridningen pågår fortfarande. Knytling har förr använts som läkeväxt.

Vårtåtel
Vårtåtel är vanlig på torr, sandig mark vid kusten. Arten anträffas även inlandet, på grusplaner samt på vägar, banvallar och badplatser. Den uppträder ofta i stor antal och kan genom sina vanligen rödanlupna strån ge hela marken en rödaktig ton.

Vårtåtel
Vårtåtel Aira praecox.