Om man säger ordet lupin får många människor positiva känslor. Lupin betyder sommar, examenstider, midsommarfirande och något vackert att titta på när man kör bil. Tyvärr finns det även en baksida med det ordet. Lupin, eller rättare sagt blomsterlupin (Lupinus polyphyllus) är en besvärlig, invasiv växt. Den har sitt ursprung i västra Nordamerika. Den infördes till Europa som en trädgårdsväxt under tidigt 1800- tal. Till Sverige kom den vid mitten av 1800-talet. Den första svenska noteringen som förvildad är från Skåne år 1870.

Lupinen är numera etablerad i hela Sverige förutom Norrbottens inland och norra fjällen. Den sprider sig snabbt och är vanligt förekommande längs vägar och järnvägar, i gamla grustag, på skräpmark och i betesmarker. Den sprider sig huvudsakligen genom frösådd.

Problemet med lupin är att det är en stryktålig växt, som är bra på att klarar torka och som är svår att utrota. Det är en ärtväxt, som i sitt rotsystem härbärgerar mikroorganismer som fixerar kväve. Den klarar sig därför bra i magra marker. På grund av sin förmåga att kvävegödsla sig själv blir den snabbt dominerande och kväver konkurrenssvaga växter som också klarar magra marker. Med tiden kommer marken att bli rikare och även om man lyckas utrota blomsterlupin är det inte säkert att man får tillbaka den ursprungliga floran.

Lupin innehåller alkaloider, som gör att den smakar bittert, dessutom är den giftig. Alla delar av växten är giftiga även fröna. Lupinmjöl, som finns att köpa, tillverkas av andra lupinarter än blomsterlupin. Det är främst gullupin (Lupinus luteus), som användes. Den har sitt ursprung i Medelhavsområdet.

I Nordens flora (Mossberg, Stenberg 2018) finns sju arter av lupin beskrivna, ingen av dem har naturligt ursprung i Sverige. Förutom blomsterlupin kan även sandlupin (Lupinus nootkatensis) uppträda invasivt, dock ännu inte i Halland.

Hur bekämpar man lupin? Det säkraste sättet är att gräva upp den innan den gått i frö. Kan man inte gräva upp den kan man slå eller klippa av blomställningar innan de gått i frö. Det är ett arbete som måste upprepas många gånger eftersom lupinens frön har kvar sin förmåga att gro i årtionden, rent av århundraden. På Naturvårdsverkets hemsida finns det mer information om bekämpning. Tänk på att det krävs tillstånd av markägaren för att få gräva upp växter!