Jätteloka

Jätteloka (Heracleum mantegazzianum), även kallad jättebjörnloka, jättefloka mm., är en art i familjen flockblomstriga växter. Den växer naturligt i västra Kaukasus men har på grund av sitt ståtliga utseende använts som trädgårdsväxt under mer än 100 år. Från trädgårdar har den oavsiktligt spridit sig med jord som innehåller frön, med människor eller fordon som har arbetat i jord som innehåller frön och med vattentransporter. Det är en mycket storväxt ört. Den kan bli upp till 3 m hög, bladen kan bli upp till 1 m breda. Stammen kan bli upp till 10 cm tjock. 

Jättelokan är en flerårig ört som blommar efter två till sju år. Jätteloka blommar i juli-augusti, blommorna är vita och sitter i mycket stora, plattade till halvklotformigt välvda flockar. Efter blomningen dör växten. Blomställningarna hos en välvuxen jätteloka producerar upp till över 20000 frön. 

Jätteloka är möjligen ett samlingsnamn för ett antal oklart avgränsade arter som avviker något i utseende och i val av ståndort. Exempelvis förekommer jättelokan i södra Sverige främst i fuktiga miljöer medan den i Stockholmstrakten växer i torrare miljöer än den sydsvenska i vägkanter, industritomter, banvallar och på ruderatmarker. Utseendet skiljer sig också åt. 

Jättelokan är besvärlig ut tre synvinklar: att den påverkar den biologiska mångfalden genom att den bildar täta bestånd som konkurrerar ut andra växter, att den har negativ ekonomisk påverkan eftersom den begränsar markanvändning samt att dess växtsaft inne håller ämnen som i kombination med solljus kan orsaka brännskadeliknande symtom med kraftig hudirritation, rodnad och blåsor, som kan bli stora och smärtsamma. Besvären kan komma efter 1-2 dagars fördröjning och kan kvarstå i veckor, eventuellt även ärrbildning och mörkfärgning av huden. 

I Halland är jättelokan vanligast i de södra kommunerna. 

Jättelokan finns med på EU:s lista med invasiva arter, vilket innebär att det från och med 2 augusti 2017 är förbjudet att odla, byta och transportera jätteloka (EU-förordningen 1143/2014 om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter (IAS)). 

Bekämpning av jätteloka bör ske med stor försiktighet på grund av risken för brännskador. Använd skyddskläder och skyddsglasögon vid hantering av jätteloka. Bäst är att ta bort blomställningar innan frösättning. Det måste upprepas flera gånger under en växtsäsong och under flera år. I det flesta kommunerna finns framtagna bekämpningsplaner, se respektive kommuns hemsida. Även på Naturvårdsverkets hemsida finns det information om bekämpning.

Innan en eventuell bekämpning är det viktigt att göra en artbestämning. Andra snarlika flockblomstriga växter som kvanne (bägge underarterna), strätta och björnloka har tagits bort i tron att det är jätteloka.