Sommaren 2025 återfann Per Wahlén kärrnocka i Halland efter mer än hundra år. Såhär skriver han om fyndet:

”Nu är kärrnockan Tephroseris palustris, efter ett uppehåll på över 100 år, halländsk igen. Den visar att länsstyrelsens grävning av en damm var lyckad! Med torkan i år har dammen torkat igen och skapat stora markblottor med dy, vilket lär vara huvudanledningen att den hittat dit och lyckats gro. Om fröna tagit sig dit via fåglar eller helt enkelt blåst dit förtäljer inte historien …

Platsen är Hökas NR i Laholms kommun där de tidigare tallskogarna tagits bort för att gynna sandlevande insekter. Där har det längre jobbats med att skapa en vattenyta på den vattensjuka heden.

När jag besökte det numera betade området ville jag se om Lythrum portula Rödlånke som jag sett förra året fortfarande fanns kvar. Jag blev lite orolig då jag såg att dammen torkat ut – men snart fann jag många plantor av lånken. När jag kom längre mot söder stötte jag på en flock med kor som vilade där. Jag ville inte hamna i en koflock ensam, så jag vände för att ta mig över de uttorkade dammen längre mot norr. Och det var ju tur för där fick jag syn på en vackert gulblommande växt i dyhavet, och såg genast att det var en Senecio eller närstående som jag inte sett förut. Inte förrän jag kommit hem kunde jag identifiera den som kärrnocka och mindes att jag läst att den tillfälligt var sedd i Halland i gamla tider.

Eftersom det var ett enda exemplar får man hoppas att den inte är självsteril. Är den inte det finns det ju stora dyområden där den kan växa vidare.”

Texten är ett direkt citat ur ”Vilda Växter” nummer 3 2025.